Uppsatsen bygger på både etnometodologisk/emotionalismisk traditioner. Undersökningen syftar till att fördjupa förståelsen för hur före detta medlemmar ur den religiösa organisationen skapar, och förstår en ny social verklighet. Det kräver ett synsätt som både intresserar sig för hur människors sociala ordning skapas och formas men också ett intresse i att fånga insidan av en individs upplevelser och erfarenheter. Jag har använt mig både kvantitativ metod i form av en strukturerad kvantitativ intervju över Internet, och kvalitativ metod i form av två kvalitativa intervjuer, en triangulering. Skillnaderna mellan intervjupersonerna i en kvalitativ och en kvantitativ ansats är den att de kallas informanter i den kvalitativa formen och respondenter i den kvantitativa formen. Jag vill uppmärksamma läsaren på detta då dessa båda termer kommer att användas i uppsatsen. Resultatet av undersökningen visar att medlemmar som hoppar av organisationen Jehovas vittnen generellt har svårt att upprätta nya sociala skyddsnät. Många känner en ilska mot sin gamla församling och därmed byggs en ilska mot tron upp och de trosuppfattningarna runt vilka individen byggt sin sociala verklighet innan. Att gå igenom en nyskapande fas i livet utan något socialt skyddsnät uppfattas av individen som svårt, det kan ta flera år. Det blir i många fall traumatiskt vid uppbrottet, med påföljande kris. För att typifiera sig själva så långt ifrån organisationen Jehovas vittnen som möjligt löser ofta individen detta med att söka nya traditioner och sedvänjor.