Invandringen till Sverige är ett omdiskuterat och viktigt samhällsfenomen som ligger i tiden. Asylärenden går oss oftast omärkta förbi och de flesta svenskar har föga inblick i asylsökandes kamp om sin framtid. Vi tydliggör hur människor känner sig behandlade och bemötta under denna process. På grund av den snabbt ökade flyktingströmmen till Sverige, reagerar allmänheten mot invandring. För asylsökande blir processen en grym vardag som för med sig brutala former av mänsklig bortgallring. Bristen på tidigare forskning i området, beror på att forskningsområdet inte är klart avgränsat. Syftet med denna studie är att utifrån livsformsanalys fördjupa förståelsen för en grupp asylsökandes vardagsliv i väntan på uppehållstillstånd. I de livshistoriska berättelserna har fokus legat på att återge respondenternas vardagsverklighet. Studien innefattas även av svenska röster, det vill säga de asylsökandes livspartner. Genom detta urval anser vi att vi kommer närmare en förståelse för dessa människors situation, eftersom vi definierar andras livsformer utifrån våra egna livsformsspecifika värdegrunder. Den svenska partnern frambringar en närhet i undersökningen, på grund av att vi svenskar lever under liknande livsformer. Att även ta del av deras berättelse, gör det lättare för oss att förstå tillvaron utifrån de asylsökandes perspektiv. Undersökningen genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer inom följande områden; dåtid, nutid samt framtid. Livsberättelserna utgör endast en kort bakgrundsförklaring för att sedan fokuseras på livet just nu, det vill säga våra respondenters väntan på uppehållstillstånd. Under asylsökningsprocessen ifrågasätts ständigt de asylsökandes trovärdighet. Resultatet speglar hur studiens respondenter upplever och påverkas av väntan på uppehållstillstånd samt hur vardagsverkligheten gestaltas. Tack vare undersökningens tematiseringar blir varje röst hörd, utifrån de egna livsberättelserna. De upplever det svårt att ständigt få sin trovärdighet och sina känslor ifrågasatta av myndigheterna och att det leder till frustration och en känsla av maktlöshet att inte kunna styra sitt eget liv. Den största delen av både kärlekens- och arbetets livsform, går för våra respondentpar ut på att nå ”det gemensamma familjemålet” – att själva ha rätten att få leva tillsammans. Myndigheterna har krav på sig att uppnå full rättssäkerhet, men forskning visar att beslutsfattarna avslutar enskilda asylärenden utan att göra ett gediget grundarbete. Ofta avslår myndigheterna ansökningar med motiveringen att de asylsökande inte är trovärdiga. Det empiriska materialet visar att parens vardag består av en kamp för deras kärlek, där makten ligger i beslutsfattarnas händer vilket innebär en lång väntan - en pendling mellan hopp och förtvivlan. Så är det, att leva i gränslandet mellan ett ja och ett nej.