The essay deals with the patterns of storytelling in Selma Lagerlöfs novel "Körkarlen". The focus is on the relationship between idea and form. Selma Lagerlöf tries to show how the drinker David Holm comes to insight about his own shortcomings and faults without knowing that he is in fact educated by his old friend. The author of this essay tries to show that Selma Lagerlöf use the same method in relation to the reader of the novel. Selma Lagerlöf wants to enlighten the reader without actually preaching. To som extent the essay deals with typical patterns of storytelling that Selma Lagerlöf uses, such as her symbolic method, her use of patterns from legends and ghost stories and finally her esthetics.

Uppsatsen berör Selma Lagerlöfs sätt att gestalta ett relativt kontroversiellt idéinnehåll. Selma Lagerlöf går delvis i dialog med läsaren och antyder hur skeendet i Körkarlen kan tolkas, samtidigt som hon lämnar utrymme för läsarens egna reaktioner. En stor del av uppsatsen berör typiska mönster för Selma Lagerlöfs berättarteknik, såsom användandet av sagans, legendens och spåkhistoriens mönster, symboltekniken samt hennes estetiska hållning. I Körkarlen är det Selma Lagerlöfs intention att drinkaren David Holm skall komma till insikt genom vägledning utan att han själv är medveten om att han undervisas. Uppsatsens författare driver tesen att Lagerlöf intar samma hållning gentemot läsaren.