Syftet med studien är att nå en ökad förståelse av lärares uppfattningar av samspelet som pågår i klassrummet mellan lärare och elev. Ansatsen som används är inspirerad av den fenomenografiska. Den fenomenografiska ansatsen innebär att man försöker beskriva människors kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen, ur ett andra ordningens perspektiv. Anledningen till att vi inte fullt utgått ifrån fenomenografin beror på att vi frångått dess grunder i databearbetningen då vi stött på svårigheter. Metoden som använts för datainsamlingen är intervju av halvstrukturerad art. Urvalet består av nio mellanstadielärare från fem olika skolor i södra Sverige. Resultatet har delats upp i två teman, nämligen samspel uppfattas som relationer och samspel uppfattas som samarbete. Under dessa huvudteman är resultatet indelat i 7 kategorier. Slutsatsen som studien resulterat i innebär att relationernas innehåll, att mötas samt stödfunktioner tillsammans möjliggör bildandet och bevarandet av en god relation mellan läraren och eleverna, en relation som är av stor vikt för samspelet och dess funktioner. Den sociala övningen som kan framträda såsom grupparbete, vilket även ses som ett tillfälle att lära av varandra, utgör tillsammans med diskussion grunden för samarbete i klassrummet, både mellan elev - elev samt lärare - elev (elever). Detta samarbete främjar ett samspel i klassrummet.