Kroppsberöring är ett viktigt redskap i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Genom kroppsberöring kan trygghet, omtanke, uppmuntran mm åstadkommas. Undersökningens syfte var att utifrån sjuksköterskans perspektiv beskriva kroppsberöringens betydelse i omvårdnadsarbetet, samt att se kroppsberöringen ur ett transkulturellt perspektiv. Författaren valde att göra en kvalitativ ansats där respondenterna utgjordes av sjuksköterskestuderande och verksamma sjuksköterskor. I undersökningen framkom att kroppsberöringen användes som en handling för att skapa kontakt och för att få en helhets bild om hur patienten känner sig. Sjuksköterskorna belyste även att se individen och att skapa en förståelse för det som patienten går igenom eller känner. Sjuksköterskorna framhävde också att innan de närmar sig patienten skall de tänka på att individen kanske har en annan kulturell bakgrund än det svenska. Leiningers omvårdnadsteori kan därför vara ett stöd för yrkesverksamma sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården. Samt för att vårt svenska samhälle blir allt mer mångkulturellt. Ett annat huvudfynd som gjordes var "att inte vilja bli berörd". Detta var ömsesidigt både från patientens synvinkel liksom sjuksköterskans och syftades till närheten vi har till varandra.