HTML (Hyper Text Markup Language) introducerades som ett enkelt och plattformsoberoende språk med syftet att göra information tillgänglig över hela världen och är idag det mest kända och använda språket på webben. När HTML skapades var det huvudsakliga användningsområdet publicering. Efter hand ökade mognaden hos användarna och behovet av mer avancerade tillämpningar ökade. Fler och fler började då inse begränsningarna med HTML och dess enkla struktur. Metaspråket XML (eXtensible Markup Language) är ett universellt format för att strukturera dokument och data på Internet. Utveck-lingen av XML startade 1996 och antogs som en W3C-rekommendation (World Wide Web Consortsium) i februari 1998. Syftet med XML var att skapa ett betydligt mer flexibelt språk än HTML, utan att för den skull göra det mer komplext. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det nödvändiga underhållet av presenterad information på webben (WWW) förbättras med hjälp av XML samt undersöka hur XML kan underlätta EDI (Electronic Data Interchange)via Internet. Uppsatsen fakta och påståenden bygger på en s k kvalitativ bearbetning d v s textmaterial i form av rapporter, specifikationer och böcker. I min undersökning har jag kommit fram till att XML kommer att bli ett av morgondagens stora format, både vad gäller skapandet av Internetapplikationer och som meddelandeformat för informationsöverfö-ring. Med XML kan allt från en enkel fil till avancerade affärsdokument skapas. Det som jag anser håller tillbaka XML i dagsläget är samtidigt en av dess styrkor, nämligen flexibiliteten, det vill säga möjligheten att deklarera egna märkord. Genom den här sortens flexibilitet blir även språket mer komplext jämfört med ett språk som t ex HTML. Ett av del-målen W3C satte upp vid skapandet var just att enkelheten skulle bibehållas. Detta delmål har delvis gått förlorat i XML. XML-familjen är idag relativt komplex. Samtidigt välkomnas förslagen till förbättringar och utbyggnad av utvecklarna, då det är kringstandarderna som ger XML flexibel funktionalitet. Den slutsats som kan dras av detta är att det kanske helt enkelt måste finnas en viss komplexitet i ett språk som ska kunna uträtta de saker som faktiskt XML gör.