Alternative educational tools have been investigated, in form of a meta-game structure, a computer-based educational software (Quest Atlantis) which was used in an after-school environment within the frame of Fifth Dimension site in Ronneby. The study is based on field material from five sessions, each of two hours. A first focus in this thesis is on the extent to which such a virtual environment can be used for educational purposes, to which extent it can supplement the traditional educational system. A second focus is on how appropriate the software is to its educational purpose and how it can be improved by means of participatory design. The analysis of the data shows that computer games are a rich setting for human learning, in a more dynamic, active and involving manner than traditional education. In this particular case, we came to the conclusion how the software has to be improved in order to suite children’s computer skills and we came up with an original method for involving users in participatory design.

Alternativa utbildningsverktyg har studerats, i form av en meta-spel struktyr, en databaserad utbildning software (Quest Atlantis), som har varit använt i en efterskola miljö, inom Fifth Dimension ramar, i Ronneby. Studiet baseras på fältmaterialet från fem sessioner, varje session på två timmar. En först fokuspunkt i det här arbetet koncentrerar sig på: till vilken mån en sådan virtuel miljö kan användas för utbildnigssyfte och kan supplimentera det traditionella utbildningssystemet. En andra fokupunkt koncentrerar sig på hur lämpligt mjukvara är för dess utbildningssyften och hur den kan förbättras med hjälp av participatory design. Analysen av data visar att dataspel är rika miljöer för mänsklig lärande, på ett mer dynamiskt, aktivt och involverande sätt än traditionell utbildning. I det här studiet har vi kommit fram till att hur man kan förbättra mjukvaran för att passa barnens datavana och vi har uppfunnit en original metod för att involvera användare i participatory design.