Att vårda en patient i livets slutskede innebär att bekanta sig med känslomässiga situationer som ofta påverkar sjuksköterskans omvårdnadshandling exempelvis effektiv symtomlindring. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av det vårdande mötet med patienten i samband med palliativ vård. Metod: Metoden var en litteraturstudie med kvalitativa ansatser. Sex vetenskapliga artiklar samlade in och användes som analysmaterial av denna studie. Innehållanalysen inspirerad av Graneheim och Ludman (2003) användes för att analysera insamlade data. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskan upplever tillfredställelse och välbefinnande om hon lyckas med att tillgodose patientens behov exempelvis smärta. Effektiv smärtlindring upplevdes som meningsfull och det innebar att hon hade betytt något för patienten och dess närstående. Däremot upplevdes hon stress, frustration, maktlöshet och konflikt när hennes omvårdnadshandling inte mött patientens behov. Samverkan mellan arbetsteamen och stöd från kollegor upplevdes som viktigt i den palliativa vården. Sjuksköterskan höll distans för att kunna hjälpa patienten. Slutsatsen: Sjuksköterskan behöver kunskap om smärtlindring samt kunskap om palliativ vård för att effektivt lindra patientens smärta. För att tillgodose patientens behov i sin helhet behöver hon tillräcklig med tid och frihet att själv planerar sitt arbete. Samarbetet med andra vårdteam och kollegornas stöd måste stärkas och ha ett gemensamt mål: patientens välbefinnande då kan sjuksköterskan uppleva välbefinnande.