Det här är en undersökning om hur proposition ”Prop. 2008/09:119. Strandskyddet och utveckling av landsbygden ” har gett upphov till en förskjutning av makt i strandskyddets dispensgivning. Styrningen av mark och vatten består av ett omfattande regelverk vilket gör styrningen både ineffektiv och problematisk genom den sektorisering som bland annat kommer med skilda regelverk, utbildningar och diskurser. Det går att prata om två skilda plan- och miljöparadigm som både är nödvändiga och legitima men som utgör problem i mark och miljöplaneringen då samordningen paradigmen brister både på lagstiftningens nivå, så som på central, regional och lokal beslutsnivå. Resultatet av en sådan sektorisering blir en mängd olika verktyg, program, strategier- många med oklar juridisk status som gör att genomförandefasen i styrningen av mark och vatten saknar klara direktiv. Stuprörseffekten inom mark- och miljöplaneringen kan förstås genom plan- och miljöparadigmet som innebär att beroende på vem som tar besluten avgör hur och vart beslut ska tas. Länsstyrelsens försvagade roll som huvudansvarig för tillsynen av strandskyddet har lett till att dispenser ges mer frikostigt då dispensgivningen nu sker inom planparadigmet- vilket kan härledas till att beslutsfattningen nu blir öppen för avvägningar mellan olika intressen. I slutet på texten ges ett förslag på hur styrningen av mark och vatten kan ske på ett sätt som bättre överensstämmer med dom visionära politiska ambitioner som uttrycks på riksdagsnivå. I det inledande avsnittet beskrivs den kontext och historia som ligger till grund för undersökningens frågeställning och syfte. Uppsatsen innehåller en redovisning över det teoretiska ramverk som undersökningen tar sin teoretiska grund i samt en forsknings- och kunskapsöversikt som redogör för dom ämnen som undersökningen vidrör. För att undersöka verkliga omständigheter görs en empirisk analys av detaljplaner som har getts dispens från strandskyddet och hur dessa har kommit att påverkas i sin utformning. Lejonparten av undersökningen omfattar en empirisk och teoretisk diskussion kring den ställda frågeställningen som sedan summeras i en slutsats. Slutsatsens syfte är att konkretisera en förklaring till de fenomen som uppkommer i undersökningen samt att besvara den vetenskapliga frågeställningen.