Sjuksköterskans arbete skall bygga på vetenskapligt förankrad kunskap, men också präglas av ett etiskt förhållningssätt. Detta förhållningssätt innebär att sjuksköterskan skall, då patienten inte har möjlighet till självbestämmande, företräda densamma och förhindra att ett vårdlidande eller en livsförstörande situation uppstår. Syftet i arbetet är att belysa vad det innebär för sjuksköterskan att företräda patienten, vilka faktorer som påverkar företrädandet samt vilka konsekvenser det kan få. En litteraturstudie med innehållsanalys, baserad på åtta vetenskapliga artiklar, genomfördes. Resultatet visar att, "patient advocacy" (företrädande av patienten) är ett svårdefinierbart begrepp fullt av dilemman. Samstämmighet råder emellertid avseende sjuksköterskans etiska och moraliska ansvar att företräda patienten och/eller anhöriga samt vad begreppet "advocacy" innebär. En del menar att det är en del av sjuksköterskans professionella plikt, medan andra anser att det är nedärvt i begreppet "nursing". Nackdelarna med att företräda är betydande. Sjuksköterskan utsätter sig stundtals för stora risker utan att ha nödvändig kompetens i vad det innebär att företräda. Problem och svårigheter med begreppet "patient advocacy" i kombination med de risker det innebär för sjuksköterskan antyder att det finns behov av att tydliggöra detta begrepp så att riskerna kan minimeras.