Under 1900-talet har befolkningen blivit och blir allt mer inaktiva, fritiden tillbringas till stor del framför TV: n eller datorn. Idag är vuxna svenskar inte tillräckligt fysiskt aktiva och många motionerar aldrig. För dem är risken störst att drabbas av välfärdssjukdomar och en för tidig död. Undersökningar har visat att 70-90-åringar kan få ett ökat välbefinnande av fysisk aktivitet, därför är det intressant om vårdpersonal genom ett vårdande möte kan få äldre att motiveras till ökad fysisk aktivitet. Syftet med studien var att genom tre intervjuer beskriva hur vårdpersonal skapar lust och motivation till ökad fysisk aktivitet hos äldre personer. Studien är utförd genom kvalitativ form. Teoretikern som används i studien är Dorothea Orem. I Orem's egenvårdsteori ar huvudtesen att människor i vissa situationer inte är i stånd att själva utföra det som upprätthåller liv, hälsa och välbefinnande. Vårdpersonalen måste då ge den omvårdnaden som människorna ej själva kan utföra och har i sitt yrke skickligheten att planera, genomföra och motivera. Just det vårdvetenskapliga begreppet egenvård har stor betydelse när det gäller att motivera till ökad fysisk aktivitet. Som metod i studien användes innehållsanalys, där intervjuerna analyserades och sammanställdes. Resultatet i studien tyder på att vårdpersonalen upplever att skapa en relation med patienter och att inneha teoretisk kunskap är grundläggande för att skapa lust och motivation till ökad fysisk aktivitet hos äldre. Analysen visar att personliga förutsättningar som behövs för att skapa en relation innefattar förståelse, förtroende, engagemang och uppmuntran. Teoretisk kunskap innefattar samtalsteknik, motivationstrappa och FaR- fysisk aktivitet på recept. Slutsatsen visar att ett bra vårdande möte mellan vårdpersonal och patient är viktigt för att kunna motivera patienten till att bli mer fysiskt aktiv.