Bakgrund: Humant immunbristvirus (HIV) är ett kroniskt virus som överförs vid exempelvis samlag och vid delning av förorenade nålar. HIV är en allmänfarlig sjukdom som kräver smittspårning vid varje nyupptäckt diagnos. Personer som diagnostiseras med HIV kunde uppleva en förändrad livskvalité och ett förändrat välmående. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med HIV. Metod: En analys med kvalitativ design av två patografier har genomförts. Patografierna har analyserats utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av en innehållsanalys, analysen har genomförts utifrån ett manifest perspektiv. Resultat: Resultatet indikerade på att personerna upplevde rädsla och oro inför hur deras framtid såg ut på grund av HIV- infektionen och att de kunde uppleva att deras självbild och sinnestämning blev förändrad med HIV- diagnosen. Personerna kunde upplevas vara bekymrade över att bli lämnade ensamma om de berättade om sin HIV- infektion för sin omgivning. Resultatet visade även på att med tiden upplevde personerna att HIV blev lättare att leva med och att stödet från deras anhöriga gjorde att HIV- diagnosen lättare kunde anpassas till vardagen. Slutsats: Resultatet visade på att HIV kunde orsaka ångest och oro hos personerna vilket kunde vara orsaken till självmordstankar. Det kan därför vara av stor vikt att sjuksköterskan får en fördjupad kunskap om hur personer upplever sin diagnos för att kunna ge rätt stöd och information.