Det är av stor vikt att utomhusmiljön planeras och utformas på ett sätt som möjliggör för en självständig orientering och förflyttning för personer med blindhet. Ett sätt att öka personer med blindhets möjligheter till en mer självständig vardag är att utforma så kallade taktila ledstråk. Taktila ledstråk definieras som en sammanhängande kedja av ledande element från start till mål. De ledande elementen kan bestå av antingen naturliga eller artificiella ledytor. Enligt tidigare forskning beskrivs de naturliga ledytorna som mest användbara vid orientering och förflyttning för personer med blindhet, och bör därför först tillvaratas enligt svensk lagstiftning. Samtidigt finns det idag mycket lite dokumentation kring vilka dessa naturliga ledytor är och vilka naturliga ledytor som i praktiken anses mest användbara i orienterings- och förflyttningsprocessen enligt brukarna. Denna studie har således haft till syfte att studera användbarheten hos de naturliga ledytorna enligt personer med blindhet vid orientering och förflyttning i utomhusmiljö i Sverige. Utifrån studiens resultat kan det först och främst konstateras att naturliga ledytor uppgavs vara de i särklass mest användbara ledytorna. Vilket således bekräftar de angivelser och råd som finns i svensk lagstiftning och i svenska rekommendationer. Anledningen till varför de naturliga ledytorna användes mest och ansågs vara mest användbara var dels för att de var enkla att finna eftersom de förkommer frekvent i utomhusmiljön. Men också för att de ansågs vara enkla att sätta in i en kontext, vilket innebär att naturliga ledytor ansågs vara enklare att använda för att skapa mentala kartor över omgivningen. Genom att studiens resultat anger konkreta punkter både vad det gäller användbara ledytor, men också visar på situationer och platser som inte fungerar i samband med naturliga ledytor, gör att studiens resultat blir applicerbara i den fysiska planeringen.