Demenssjukdom innebär en successiv förlust av såväl fysiska som kognitiva funktioner som har betydelse för den enskilde personens vardagsliv. Syftet med studien var att beskriva den fysiska och kognitiva funktionsförmågan hos personer med misstänkt eller diagnostiserad demens och hur den förändras över en period av tre år. Vidare var syftet att jämföra den förändrade funktionsförmågan hos dessa personer med en motsvarande grupp ur en normalpopulation av äldre. Materialet till denna studie hämtades från två forsknings- och utvecklingsprojekt, Demensvård i Blekinge (DIBS) och The Swedish National Study on Aging and Care (SNAC). I studien användes instrumenten ADL-trappan, Bergerskalan samt MMT. Från DIBS medverkade 41 personer och från SNAC 108 personer. Analysen visade att personerna i DIBS försämrades i såväl den fysiska som den kognitiva förmågan. De utvecklade under de tre åren ett ökat beroende av hjälp från andra i instrumentella dagliga aktiviteter samt till viss del även i personliga aktiviteter. De personer som ingick i SNAC däremot försämrades inte nämnvärt i sin fysiska eller kognitiva funktionsförmåga under motsvarande tidsperiod. De behöll sin förmåga att klara dagliga livets aktiviteter och förblev alltså oberoende av hjälp från andra. För såväl närstående som professionella vårdare, är kunskap kring den förändrade aktivitetsförmågan, en grund för att ge bästa möjliga stöd och anpassning till denna i den enskilde personens vardagsliv.