Det övergripande syftet med detta arbete har varit att studera hur kommuner förhåller sig till bestämmelserna som finns i Miljöbalkens 3 kap § 4 om ianpråktagande av jordbruksmark. Syftet har vidare varit att undersöka vilka motsättningar som finns mellan miljö- och planeringsparadigmen inom den fysiska planeringen genom att studera hur kommuner resonerar om frågan om byggande eller bevarande av jordbruksmark. För att undersöka detta studeras de fall som har den bästa jordbruksmarken sett till dess produktionsförmåga samt har en stor befolkningsökning och liten yta att växa på. Som tillvägagångssätt för att studera detta tillämpas en flerfallstudie som undersökningsstrategi. I studien genomförs en innehållsanalys av åtta kommuners översiktsplaner. Uppsatsen visar på att det finns en förskjutning från miljöparadigmet till planeringsparadigmet i sättet som kommunerna för sina resonemang om bestämmelserna om byggande på jordbruksmark. I samtliga översiktsplaners övergripande mål eller strategier nämns jordbruksmarken som en viktig resurs som ska värnas. Detta inledande resonemang tillhör ”miljöparadigmets” bevarande- och skyddssynsätt på utveckling. När sedan kommunerna börjar diskutera befolkningsökning och tillväxt blir jordbruksmarken en resurs för tillväxt och kommunerna börja väga alternativ mot varandra. I några kommuner handlar avvägningarna om att man prioriterar bebygga jordbruksmark med lägre kvalitet framför högre klassad mark. Andra avvägningar har varit att utbyggnadsplanerna haft en stor regional och internationell betydelse och därför vägt tyngre än bevarandet av jordbruksmarken. Gemensamt är att i samtliga översiktsplaner har tolkningen gjorts att exploateringsintressen vägt tyngre än bevarandeintressen. Då kommunerna använder sig av olika avvägningsalternativ ställs de dock – i de studerade fallen – aldrig mot alternativet om jordbruksmarkens fortsatta brukande. Frågan är om bestämmelserna om jordbruksmarkens exploatering behöver ses över i dess kontext. Detta för att göra att glappet mellan de två paradigmen mindre och därmed enklare att hantera och förhålla sig till de bestämmelser som finns om ianspråktagande av jordbruksmark.