Bakgrund: Antalet personer som får någon form av demenssjukdom ökar som en följd av att människor lever längre och att sjukdomen ökar med stigande ålder. Den vanligaste formen är Alzheimers sjukdom. Demens definieras ofta som de anhörigas sjukdom, den som fått sjukdomen fokuseras det sällan på. Det är en kronisk sjukdom och tillhör en av våra folksjukdomar med dödlig utgång. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelser av att få och leva med Alzheimers sjukdom. Metod: Studien genomfördes med skönlitterära självbiografier och syftet besvarades med hjälp av en innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet framställdes genom tre teman med tillhörande sub- teman. Det visade sig att kvinnorna kände en stark oro inför vad Alzheimers sjukdom kunde medföra. De levde i en ovisshet om hur livet skulle te sig, det framgick också att kvinnorna bar på en känsla av skam över sin sjukdom. Slutsats: Trots att upplevelserna är mycket individuella gick det ändå att finna likheter mellan kvinnorna. Vid en kronisk sjukdom som Alzheimers sjukdom kan en förändring i den subjektiva kroppen och dess tillgång till världen ske. Det är av vikt att som vårdare och som medmänniska betrakta detta i möten med dem.