Grönstrukturen utgör tillsammans med bebyggelse och infrastruktur de övergripande strukturer som bygger upp våra städer och tätorter. Det finns flera motiv för grönstruktur i tätorter då dessa kan fylla flera olika funktioner. Dessa funktioner kan sammanfattas i några övergripande grupper: sociala värden, kulturella värden, biologiska värden och tekniska aspekter. Samtidigt är grönstrukturen i städerna hotad framförallt då nya byggnader och infrastruktur skall uppföras. Det finns även vissa problem kopplade till grönområden. Malmö är känd som ”Parkernas stad” men har trots detta en relativt låg andel grönområde per invånare. Staden är omgiven av ett intensivt brukat jordbrukslandskap och det finns i princip ingen ursprunglig natur kvar utan alla grönområden är anlagda. Genom att studera Malmös översiktliga planer med början på generalplanen 1956-1970 till och med grönplanen från år 2003 och undersöka vad dessa tar upp för motiv för grönområden så kan detta påvisa hur värderingar förändras över tiden och grönstrukturens betydelse förändras. I genomgången av Malmös planer märks att motiven och betydelsen av grönstrukturen har vidgats och fördjupats med tiden. Från att i de första generalplanerna från 1950- och 1960-talet främst ha varit en angelägenhet av sociala skäl till exempel i form av idrott och rekreation har senare planer även kommit att motiveras grönområden av biologiska och kulturella skäl. Problem med grönområden tas upp inte upp i någon större utsträckning i någon av planerna.