Bakgrunden: Anorexia Nervosa är en form av ätstörning och sjukdomen drabbar fler kvinnor än män och gör ofta debut i tonåren. Sjukdomen präglas av avsiktlig självsvält, viktfobi och förvrängd kroppsuppfattning. Att skapa en bra relation i mötet mellan patient och sjukvårdspersonal är svårt. Många av de patienter som har Anorexia nervosa förnekar sin sjukdom och har liten tillit till sig själva. Det är vårdaren som har ansvaret för att patienten ska få en positiv upplevelser av vården. När patientens åsikter och tankar blir åsidosatta uppkommer vårdlidande. Att inte bli sedd eller hörd som patient skapar ett vårdlidande. Ida J. Orlandos teori bygger på interaktionen mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Att belysa hur kvinnor med Anorexia nervosa upplever mötet med vården. Metod: Studien grundades på tre skönlitterära böcker och är en kvalitativ litteraturstudie. Analysen gjordes med hjälp av Graneheim och Lundamans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det fyra kategorier: ”Medpatienters påverkan”, ”Befrielse”, ”Maktlöshet” och ”Misstänksamhet”. Slutsats: Det är viktigt att patienter som lider av Anorexia nervosa (Förkortas härefter i uppsatsen som AN) inte generaliseras, utan behandlas som en egen individ. Vårdpersonal som behandlar patienter med AN ska inhämta kunskap om att det kan ge negativa konsekvenser av att vårda dessa patienter tillsammans.