Bakgrund; Förskrivningsrätten kan ge distriktssköterskan möjlighet att diagnostisera eventuella sjukdomar, förskriva läkemedel och följa upp under behandlingens gång utan att någon annan profession behöver konsulteras. Detta innebär att distriktssköterskor kan få en ökad helhetssyn i omvårdanden av patienten och därmed kan omvårdanden bli mer personcentrerad. Trots dessa positiva faktorer finns det studier som säger att endast 45 procent av alla distriktssköterskor i den kommunala hälso- och sjukvården använder sin förskrivningsrätt några enstaka gånger i veckan, och drygt 40 procent någon gång i månaden. Detta visar på att en del distriktssköterskor förskriver regelbundet, andra mer sällan och en del aldrig. Med anledning av detta vill författaren till denna studie beskriva hur distriktsköterskor upplever möjligheten att förskriva inom den kommunala hälso- och sjukvården. Syfte; med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelse av att använda förskrivningsrätten inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod; Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie av 7 distriktssköterskor som arbetar inom kommunal hälso- och sjukvård. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med Burnards metod Resultat; I resultatet framkom det tre kategorier om hur distriktssköterskan upplevde användandet av förskrivningsrätten; förskrivningsrätt bidrar till uppföljning, kontinuitet och självständighet, Begränsningar i organisationen, och Regelbundenhetens betydelse påverkar förskrivningen. Slutsats; Resultatet visar att förskrivningsrätten används i varierande utsträckning. Distriktssköterskorna vill gärna förskriva då de anser att förskrivningsrätten underlättar deras arbete genom att de får en helhetssyn, men även en tidsmässig vinst. De menar också att genom att använda sig utav förskrivningsrätten blir omvårdanden mer personcentrerad. Resultatet visar att det finns många organisatoriska begränsningar för distriktssköterskorna då de ska förskriva läkemedel.