Kandidatarbetets överordnade teman är entreprenörskap, stadsförnyelse och rättvisa. Syftet är att, med utgångspunkt i vad forskare hävdar vara ett skifte från traditionell välfärdspolitik till entreprenörsmässig stadspolitik, belysa rättviseaspekterna i den nutida fysiska planeringen utifrån ett antal principer för hur en rättvis stad kan uppnås. Vidare är syftet att tillämpa dessa principer i en analys av rättviseaspekterna i ett aktuellt stadsförnyelseprojekt. Problematiken som undersöks bygger på antaganden om att den nya stadspolitiken banat väg för en ökad social polarisering i samhället, då de ekonomiska intressena tenderar prioriteras framför sociala behov och demokratiska rättigheter. Undersökningens forskningsdesign är en fallstudie och fallet som har undersökts är stadsförnyelseprojektet H+ i Helsingborg. I fallstudien appliceras begrepp hämtade från Susan Fainsteins teori om The Just City (2010), den rättvisa staden, i en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet Fördjupad Översiktsplan för H+, Imagine Helsingborg (genomförandeplan) samt planområdets Miljöprofil. Metoden syftar till att undersöka dolda intentioner i de kommunala plandokumenten och resultatet av innehållsanalysen ligger till grund för att avgöra till vilken mån stadsförnyelseprojektet förhåller sig till Fainsteins rättviseprinciper. Analysen visar att Helsingborgs stad har tydliga ambitioner att verka för en ökad integrering i staden. Särskilt tre strategier framhävs för att motverka segregation; förtätning, blandning och sammankoppling. En viktig slutsats som kan dras utifrån empirin är emellertid att staden målat upp en bild av att projektets intentioner är att vara till fördel för alla människor i staden, samtidigt som stadens arbete kan uppfattas som diskriminerande. Förtätning som integrationsstrategi kan likväl bli startskottet för gentrifieringsprocesser, och den önskade sociala kompositionen som blandstaden menas framkalla ter sig vara problematisk då det framtida H+ området endast spås vara ekonomiskt tillgängligt för den övre medelklassen. Projektet brister, enligt Fainsteins rättviseprinciper, i den mening att det saknas strategier för att motverka denna form av negativa sociala konsekvenser.