Bakgrund: Leukemi är en cancersjukdom som drabbar benmärgen. Sjukdomen gör att blodkropparna blir defekta och det gör att den blir svår att behandla medicinskt. Behandlingarna är både intensiva och påfrestande för personen. Den höga mortaliteten och ovissheten om sjukdomens förlopp kan bidra till att personer kan uppleva psykiska påfrestningar. För att vårdpersonal ska kunna ge en personcentrerad vård måste de utgå ifrån den enskilda personens upplevelser av sin sjukdom. Syfte: Syftet var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med leukemi. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på två patografier. Biografierna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ur resultatet framkom fyra huvudkategorier och totalt fem underkategorier. Kategorierna mynnade ut i temat ”dragkampen mellan rädslan att dö och hoppet om att bli frisk”. Två av kategorierna speglar den mörka sidan av sjukdomen medan de andra två kategorierna speglar hoppets betydelse för att orka se positivt på tillvaron. Slutsats: Leukemin kan upplevas som ett hot mot hela personens existens. Både tidigare forskning och den föreliggande studien poängterar att personen riskerar att känna sig som ett problem i en patientrock om vårdpersonalen inte har förståelse för den enskilde personens upplevelser. Den föreliggande studien visar hur viktigt det är att alla personer behandlas utifrån sina individuella upplevelser på grund av att alla upplever verkligheten olika. För att vårdpersonalen skall kunna bedriva en personcentrerad vård krävs det att den enskilde personen är i centrum.