Detta arbete utgår ifrån en enighet i forskningen om att mätningar av ljud inte är tillräckligt för att bestämma ljudlandskapets kvalitet. Enligt EU direktivet 2002/49/EG som senare skrivits in i miljöbalken, ska varje kommun eller tätort med mer än 100 000 invånare framställa bullerkartor som i sin tur ska användas som underlag i ett åtgärdsprogram. Direktivets syfte är att informera politiker, medborgare och planerare i buller frågan i den givna tätorten. Forskning tyder dock på att allmänheten och icke specialister har svårt att tyda bullerkartorna och att gemene man inte har någon referens till de mätnivåer som presenteras. I arbetet presenteras en översikt av teorier och begrepp som behandlar ämnet ljudlandskap (soundscape) och koncept och metoder som tillhör detta begrepp. En fallstudie har gjorts i Helsingborg där stadsparken har studerats i form av en lyssningsvandring och enkätsvar från besökare. Resultaten har sedan analyserats genom en jämförelse med bullerkartan för samma område för att på så vis se huruvida upplevelsen av ljudlandskapet stämmer överens med den färgskalan som presenteras i bullerkartan (grönt=mindre ljudnivå, rött/lila= högre ljudnivå). Slutsatserna som kan dras i denna mindre studien är att det finns ett visst samband mellan upplevde kvalitet på ljudlandskapet och den beräknade ljudnivån. De områden som i bullerkartan var redovisade i rött (alltså höga ljudnivåer) upplevdes som av sämre kvalitet än de som redovisats i orange färg (något mindre beräknade ljudnivåer). Det fanns dock skillnader i hur ljudlandskapet upplevdes i de två orangea områdena. Det finns ett samband mellan vilken typ av ljud (naturljud, ljud från människor, mekaniska ljud) som dominerar och hur ljudlandskapets kvalitet upplevs. Detta samband förklarar till viss del skillnaden mellan de olika områdenas upplevda ljudlandskapskvalitet.