Hemsjukvårdens utbyggnad har ökat möjligheterna för svårt sjuka människor att få en god och säker vård och även en värdig död i det egna hemmet. Syftet med denna studie var att belysa närståendes upplevelser av att vårda en familjemedlem palliativt i det egna hemmet. Metoden i denna studie var en litteraturstudie som gjordes av nio artiklar. Dessa analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys (2004). Resultatet visade att det kärleksfulla löftet, om att få vårdas i hemmet, gavs till den sjuke i ett tidigt skede och oftast på sjukhus. Hemma blev sedan situationen annorlunda och den närstående kände sig fast i sitt löfte då behoven och kraven ökade Detta ledde ofta till att närstående fick ge avkall på sina egna behov. Närstående förnekade sina egna primära behov för att kunna hålla löftet, de klagade inte och ansåg att deras behov var oviktiga. De närstående levde i en verklighet som var full av krav från olika enheter: krav från den sjuke, krav från personal, krav från samhället och också krav från dem själva som vårdare. Plötsligt befann sig den närstående i en helt ny situation, allt var omvänt och de behövde tid för att förbereda sig och acceptera den nya situationen som de hamnat i. Närstående såg stödet utifrån som ovärderligt, men inte alltid tillräckligt när det gällde smärtlindring. De närstående önskade också mer information om själva sjukdomen och förloppet. Slutsatsen är att det är mycket viktigt som sjuksköterska att våga möta dessa människor i kris.