Bakgrund: Distriktsjuksköterskan har en betydande roll i att upptäcka barn som har misshandlats och de har enligt lag skyldighet att vid misstanke anmäla till socialtjänsten i kommunen. Dock påpekar tidigare forskning att det finns problem då distriktsjuksköterskor inte anmäler vid misstanke om att barn far illa. Det är viktigt att få klarhet i vilka erfarenheter distriktsjuksköterskan har av att anmäla misstänkta fall av barnmisshandel eftersom anmälningsnivån till socialtjänsten är låg. Syfte: Att beskriva distriktsjuksköterskans erfarenhet av att anmäla misstänkta fall av barnmisshandel inom barnavårdscentralens verksamhetsområde till socialtjänsten. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod där intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Det var sex distriktsjuksköterskor inom barnhälsovården som deltog i studien. Det användes en innehållsanalys enligt Burnrad 4 stegs-metod för att analysera det material som samlades in. Resultat: I resultatet framkom att distriktsjuksköterskornas erfarenheter kring det valda området innefattade tre delområden, distriktsjuksköterskans svåra beslut, brister i samverkan samt skönt att ha stöd. Slutsats Distriktsjuksköterskorna i denna studie påpekar bristen av samverkan med övriga myndigheter för att komma underfund med varför så få anmälningar sker, trots att distriktsjuksköterskorna misstänker att barn far illa. Distriktsjuksköterskorna behöver också hjälp och stöd för att kunna våga se och göra en anmälan för barnets bästa utan rädsla för att kontakten med föräldrarna försämras eller bryts. Utöver mer forskning inom området behövs även samverkansrutiner mellan olika instanser samt utveckling av de rutiner som redan finns inom barnhälsovården, allt för att komma åt problemet.