Bakgrund: Smärta hos en person med demenssjukdom kan gå oupptäckt på grund av den nedsatta verbala förmågan som sjukdomen kan innebära. Sjuksköterskor kan således ha svårare att upptäcka smärta hos personer med en demenssjukdom än hos personer utan denna sjukdom. Då långvarig smärta kan medföra en nedsatt livskvalitet hos en person är det viktigt att upptäcka eventuell smärta. Eftersom antalet personer med demenssjukdom i världen kommer att öka bör smärtidentifieringen bli bättre hos dessa. Syfte: Sjuksköterskans upplevelser av att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats användes. Åtta vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades enligt modifierat protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ metod av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006). Artiklarna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor identifierar smärta främst genom ett förändrat beteende hos en person med en demenssjukdom såsom olika ansiktsuttryck, förändrat kroppsspråk och nytillkommen ovilja. Sjuksköterskor som arbetat länge med en person med en demenssjukdom och därför lärt känna personens vanliga beteende har lättare för att identifiera smärta. Sjuksköterskorna upplevde brist i utbildningen, tidsbrist, brist i dokumentation och kommunikation vårdpersonal emellan som svårigheter i identifikationen av smärta. Slutsats: Beteendeförändringar hos en person med demenssjukdom kan vara en indikator på smärta. Nya medarbetare kan ha svårare att identifiera smärta hos personer med en demenssjukdom eftersom de inte har lärt känna personen än. Mer forskning och framförallt utbildning inom ämnet om hur identifiering av smärta är möjlig hos personer med en demenssjukdom behövs för att sjuksköterskor ska kunna identifiera smärta hos en person med en demenssjukdom.