Bakgrund: Demenssjukdomar har ett smygande förlopp, där tidiga symtom kan vara svåra för anhöriga att upptäcka. Allteftersom sjukdomen progredierar tvingas de anhöriga ta ett större ansvar för den insjuknade och hamnar omedvetet i en vårdgivarroll. Syfte: Syftet är att belysa anhörigas upplevelser av att leva tillsammans med en familjemedlem som drabbats av demens. Metod: Studien är en litteraturstudie som baseras på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Artiklarna har analyserats enligt Burnards innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att när en familjemedlem drabbas av demens ställs anhöriga inför stora förändringar. Kraven ökar och konsekvensen blir ofta att de anhöriga upplever att deras egna behov glöms bort. Livet tillsammans med en person som drabbats av demens präglas av en stor oro och ovisshet över vad som kommer att ske i framtiden. Den ständiga oro som upplevs av anhöriga ökar risken för att de skall drabbas av psykiska problem. Slutsatser: Slutsatsen är att anhöriga är i behov av stöd från utomstående när deras familjemedlem drabbats av demens. Genom att tillföra anhöriga det stöd de är i behov av redan under ett tidigt stadium skulle deras situation underlättas och risken för att de anhöriga drabbas av psykisk ohälsa skulle möjligen kunna minskas.