Bakgrund: Stroke är en sjukdom som innefattar olika skador som uppstår i hjärnan som orsakas av en emboli eller en trombos som täpper till kroppens blodkärl där en förträngning finns. Detta gör att hjärnans celler inte får syre. Cellerna dör och en skada uppstår. Tre av fyra som insjuknat i stroke får kommunikationssvårigheter i form av afasi som resulterar i svårigheter att tala och förstå. Tidigare forskning har visat att personer som har afasi är beroende av den icke-verbala kommunikationen. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utifrån sjuksköterskans perspektiv belysa den icke-verbala kommunikations betydelse i mötet med en person som har talsvårigheter orsakat av stroke. Metod: Studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Studien bygger på sju kvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades genom att använda en innehållsanalys beskriven av Graneheim och Lundman. Resultat: Två huvudkategorier och åtta subkategorier visade att den icke-verbala kommunikationen hade betydelse för sjuksköterskan i relationen med en person som har talsvårigheter. Den icke-verbala kommunikationen hade betydelse för att förståelse skulle kunna uppnås, för att sjuksköterskan skulle kunna utveckla strategier och för att budskap skulle kunna förmedlas. Slutsatser: Icke-verbala signaler har betydelse i mötet för att förståelse ska kunna uppnås mellan sjuksköterskan och en person som har talsvårigheter.