Boendesegregationen i våra svenska städer är ett problem som ökar. Den fysiska planeringen är en faktor som påverkar hur väl stadsdelar är fysiskt integrerade med varandra. Olika planeringsideal leder till skilda typer av fysiska strukturer, och i stadsbyggnadsprojekt finns idag visioner om att koppla samman fysiskt och socialt segregerade stadsdelar med den nya strukturen. Målet är att bidra till en ökad integration, såväl fysiskt som socialt. Syftet med arbetet har varit att studera två sådana aktuella projekt, H+ i Helsingborg och Hyllie i Malmö, för att se vilka fysiska strukturer och arbetssätt som förordas och vad de ser för möjligheter och begränsningar att genomföra visionerna. En diskursanalys med visionsdokument och intervjuer med projektdeltagare som grund genomfördes, för att se på vilket sätt det talas om att den fysiska planeringen kan bidra till integration. Resultatet visade att de båda projekten föreslår en liknande fysisk struktur som bl.a. innehåller sammanlänkande stråk med mötesplatser och en tätare bebyggelsestruktur med blandade funktioner. Helsingborg lägger stort fokus på att hitta nya arbetssätt med medskapande och temporär användning från allmänhetens sida, men i båda projekten ses dock visionsplanering som abstrakt för medborgarna. Planerare inom de båda projekten anser att det är viktigt att den kommunala planeringen visar vägen för andra aktörer när det gäller utvecklingen av segregerade områden, annars finns en risk att marknaden och ekonomiska resurser inte räcker till. Slutsatsen är att diskursen kring integration ser liknande ut för de båda projekten när det gäller den fysiska strukturen och att det kan kopplas till nyurbanistiska ideal. Nya arbetssätt håller på att växa fram, främst i Helsingborg, och det handlar då om en planering där medborgarna i högre grad får vara medskapare. Det finns en medvetenhet om vilka begränsningar den fysiska planeringen har att påverka integrationen, men samtidigt finns en stark vilja att från den kommunala planeringens sida visa vägen för andra.