Bakgrund: ALS är en neurologisk sjukdom, där de motoriska nervcellerna bryts ned. Vanliga symtom på sjukdomen är muskelsvaghet och med tiden blir andningsmuskulaturen påverkad. Det är en ovanlig sjukdom med dödlig utgång och vanligtvis är överlevnadstiden cirka fem år efter symtomdebut. Personer med ALS kan uppleva osäkerheten kring överlevnadstiden och kroppens försämring som påfrestande. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av ALS under det sista levnadsåret. Metod: En analys av biografier utfördes och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Resultatet utgörs av tre kategorier och fyra underkategorier. Personerna med ALS kunde uppleva kommunikationssvårigheter samt att sjukdomen påverkade deras kroppar i allt större utsträckning under det sista levnadsåret. De indikerade också att de upplevde ett allt större beroende av sina närstående vilket kunde upplevas jobbigt och som en stor sorg. Trots sjukdomens utveckling kunde personerna med ALS uppleva en glädje över de saker de fortfarande kunde göra, de torde uppleva att medvetenheten och närvaron ökade i takt med sjukdomens förlopp. Personerna antydde att de under det sista levnadsåret upplevde den dödliga utgången som mer påtaglig och det kunde upplevas som sorgligt. Slutsats: Personer med ALS torde uppleva sig själva som en börda för familj och närstående under det sista levnadsåret. Det framkommer också att omgivningen kunde ha svårt att förstå att ALS inte påverkar intellektet eftersom höjda röster och förtydligad mimik påträffas. Det är därför av stor vikt att sjuksköterskor får en större förståelse av personer med ALS och deras upplevelser under det sista levnadsåret. Det finns en begränsad forskning inom området och vidare forskning är nödvändigt.