Barn använder sig aktivt av den fysiska omgivningen i sin vardag. Utemiljön är av särskilt stor betydelse då denna kan erbjuda speciella förutsättningar för lek, upplevelse och utveckling. För att utemiljön ska kunna tillföra barnet något positivt krävs att den är tillgänglig och användbar. Vuxna underskattar ofta vissa platsers betydelse och uppfattar inte alltid vidden av de konsekvenser som en markanvändning kan få för barnet. Syftet med detta examensarbete är att utreda vilka komponenter som ger en utemiljö som främjar barnets hälsa, utveckling och upplevelse, samt att tillämpa de nyvunna kunskaperna inom ett aktuellt nybyggnadsprojekt. Samhällets generella syn på barn och deras villkor är en utgångspunkt för om & hur barnens behov hanteras i samhällsplaneringen. Vår syn på barn förändras med tiden och har genomgått en stor förändring framför allt under 1900-talet. Jag har valt att starta min uppsats med en historisk tillbakablick för att studera vad denna förändring inneburit och vilka konsekvenser 1900-talets stadsbyggande har fått för barnen. Barndomen som begrepp har vuxit fram till stor del under 1900-talet när forskare och senare gemene man började skilja barnets livsperiod från den vuxnes. Inom stadsbyggandet väcktes intresset för barns villkor i den fysiska miljön på allvar under 50- & 60-talen. Efter tydliga avståndstaganden från de normer för utemiljöns gestaltning som upprättades under 70-talet har viktig kunskap glömts bort. I och med införandet av FN:s Barnkonvention 1990 har barnens roll i samhällsplaneringen fått en vändning. All planering måste numera baseras på barnets bästa och ge barnen möjlighet att säga sin mening i frågor som berör dem. Därmed har frågor om barnperspektiv och inflytande blivit aktuella. Vi börjar återigen få upp ögonen för att stadsbyggandet kan få stora konsekvenser för det lilla barnet. Att den fysiska miljön har stor betydelse för barnets utveckling, hälsa och fortsatta liv är flera forskare inom olika vetenskapliga områden överens om. I mitt arbete har jag fångat upp sådan forskningslitteratur som visar på vad utemiljön bör bestå av för att på bästa sätt främja barnets utveckling. Utemiljön får på olika sätt betydelse för barnets fysiska, sociala, individuella och intellektuella utveckling. I del 2 har jag, med den historiska delen och forskningsstudierna som utgångspunkt, listat de kriterier som krävs av en barnvänlig utemiljö. I och med detta skapar jag en modell för utvärdering av befintliga/planerade områden. Framför allt gäller mina slutsatser utemiljön nära bostaden. Både övergripande strukturer, t ex hur skolor placeras i förhållande till bostadsområden, och detaljer såsom växtmaterial har visat sig vara viktiga faktorer. Efter en vidareutveckling av arbetets tidigare delar kan konstateras att barnens behov måste tillgodoses inte enbart i de miljöer där vuxna vill att barn ska vistas, t ex på lekplatsen, utan i hela den offentliga miljön. Barnen bör i högre grad än idag integreras i samhället. Trafiken utgör en stor fara för barn och ett hinder för deras utveckling och hälsa. En genomtänkt utformning av trafikmiljön till barnens fördel ökar deras möjlighet att röra sig ute på egen hand. En annan faktor som också kan inskränka barnens utomhusrörelse är närheten till vatten. Min slutsats på denna punkt är att vattenområden bör göras tillgängliga även för barn, då vatten är en stor källa till upplevelse och spänning. Områdena måste göras säkra genom utformning. Med hjälp av vattenmiljöer av varierande karaktär och storlek kan barnet stegvis lära känna vattnet och bygga upp en respekt för det. Lomma kommun planerar att förvandla ett hamn- och industriområde till en ny stadsdel för boende, lätta verksamheter och rekreation. I del 3 har jag studerat hur detta område kan utvecklas till en god uppväxtmiljö för barn. Med min analysmodell i del 2 som bakgrund utvärderar jag det aktuella planförslaget och preciserar vad olika delar bör innehålla. Planförslaget, upprättat av Brunnberg & Forshed Arkitektkontor, ger goda förutsättningar för en barnvänlig utemiljö med sin småskalighet och tyngdpunkt på variation och detaljrikedom. Ett antal förändringar bör göras i planen för att ytterligare förbättra möjligheterna till stimulerande utevistelse, bl a vad gäller gårdarnas innehåll. Jag ger även riktlinjer för kommande utformning av grönområden, kvartersgårdar, gator och vattenområden, med tanke på barns behov för utveckling och hälsa. Att fråga barnen själva vad de efterfrågar är en viktig del i arbetet med att skapa goda barnmiljöer. Jag har även kort behandlat hur man framöver kan få in ett barninflytande i projektet. Områdets långa utbyggnadstid, 10-15 år, gör det möjligt att utvärdera de första etapperna inför den forsatta utvecklingen av området. I min slutdiskussion behandlar jag barnens villkor i den framtida planeringen. En av slutsatserna i mitt arbete är att barnvänliga miljöer skapas genom att både struktur och detaljer planeras ur ett barnperspektiv. Det är alltså av största betydelse att dessa frågor får genomsyra samhällsplaneringen på alla nivåer. Barns intressen och andra gruppers intressen står ibland i konflikt med varandra. Dessa konflikter måste synliggöras i den fysiska planeringen, så att väl underbyggda val kan göras. Denna studie kan utgöra bakgrundsmaterial i planering där barn påverkas. Men hur duktiga och pålästa samhällsplanerare och beslutsfattare än blir i barnfrågor måste vi ändå alltid fråga barnen vad de egentligen vill ha. Vissa behov förändras med tiden, andra ser olika ut från individ till individ.