Temat för uppsatsen har varit cykel och det utrymme cykeln får som transportsätt för persontransporter inom den fysiska planeringen. Det övergripande syftet i uppsatsen har alltså varit att studera cykelns roll inom svensk samhällsplanering, hur cykeln som transportsätt behandlas inom lokal, regional och nationell samhällsnivå och om det finns ett samband mellan nationell styrning, fysiska strukturer och cykel. Uppsatsens syfte har således varit att få en förståelse för nivåernas prioritet av transportsätt för persontransporter och att få en överblick av om och i så fall hur stadsstrukturers påverkan av cykelanvändningen hanteras. Följande frågor har ställts för att undersöka hur kommuner, regioner och den statliga nivån bedömer cykel som transportsätt i Sverige och vilken betydelse stadsstrukturer har. 1.1 Hur behandlas cykel som transportsätt på en nationell, regional och lokal nivå? 1.2 Går det att se ett samband mellan normer och riktlinjer som beslutas på nationell nivå i den planering för cykel som sker på lokal och regional nivå? 1.3 Behandlas sambandet mellan cykeltransport och glesa respektive täta stadsstrukturer inom kommunal översiktsplanering? Den empiriska delen består av två individuellt genomförda analyser av empiriskt material som representerade de olika nivåerna nationell, regional och lokal för att på så vis få en inblick i hur cykeln behandlades inom respektive nivå. De undersökta dokumenten bestod av propositioner, regionala utvecklingsprogram/ utvecklingsplaner, samt översiktsplaner från ett antal kommuner. Vald metod för analysen har varit innehållsanalys som både har varit kvantitativ och kvalitativ. Analysens fokus har varit att undersöka innehållet i dokumenten utifrån ett antal utvalda nyckelord. Resultatet från innehållsanalysen har legat till grund för den avslutande diskussionen om hur cykeln som transportsätt behandlas på nationell, regional och lokal nivå samt hur stadsstrukturer och cykel berörs i ett sammanhang. Vi har funnit att cykeln som transportsätt till stor del lyfts fram som ett transportmedel som bör få ett ökat inflytande. Det gäller dels i de nationella dokumenten, men också i de flesta lokala dokumenten. Även på regional nivå tycks cykel som transportmedel uppfattas så som något som bör få mer inflytande. Dock ska poängteras att i ett regionalt transporterande sätts kollektivtrafiken främst men med cykel som ett komplement, snarare än alternativ, till de kollektiva persontransporterna. Överlag framhålls i det empiriska materialet att transportsystem ska vara av mer hållbar karaktär. Det finns förhoppningar om att fordonsflottan inte ska vara beroende av fossila bränslen. Framförallt finns en vilja att ändra prioriteringen av valet av transportmedel till mer klimatsmarta alternativ, i vilket kollektivtrafik, gång och cykel lyfts fram. Genom analysen har det gått att finna en gemensam vilja och ett samband mellan det empiriska materialet inom nivåerna som visar att cykeln ska få ett större inflytande i planeringen. För att cykel som transportsätt ska få ett större inflytande förespråkas i de flesta dokument som analyserats en stadsstruktur av tät karaktär. Sammanfattningsvis ses en tätare stadsstruktur som mer klimatsmart även om andelen transporter inte minskar, men längden av transporterna minskar vilket främjar miljövänligare transportalternativ och ett minskat utsläpp.