Undersökningar utförda av Brottsförebyggande rådet beskriver att kameraövervakning skapar trygghet för människor. Den här studien granskar det påståendet där syftet är att genom en kvalitativ textanalys, av Risksamhället och Flytande rädsla tillsammans med annat vetenskap-ligt källmaterial, undersöka huruvida kameraövervakningen uppfyller sitt trygghetsskapande syfte. Vetenskapliga resultat visar att kameraövervakningen är ineffektiv vad gäller brottspre-vention, trots det fortsätter installationen av övervakningskameror. För att legitimera den fort-satta installationen tillskrivs övervakningskameran ett ny egenskap i form av trygghet. Den egenskapen bygger bland annat på BRÅ:s rapporter vilka skapar trygghetsundersökningar där enkäter används. Samtidigt visar den här studien att undersökningarna saknar en klar defini-tion av trygghet vilket renderar en ifrågasättning av tidigare genomförda undersökningar. Vad är det de har undersökt egentligen? Ett annat resultat i den här studien rör diskrepansen mellan upplevd och reell risk. Dels då människor som oroar sig för att bli utsatta för brott besitter en större rädsla jämfört med de människor som faktiskt har blivit utsatta, dels för att medier och forskning påverkar människors uppfattning om brottslighet. Problematiken som uppstår är att människors oro inte korrelerar med den reella risken och upplever därmed en större oro än vad som är befogat. Studien visar genom resultat och analys att kameraövervakning inte bara är ineffektiv ur brottspreventiv synpunkt, den skapar också rädsla genom att påminna männi-skor om de faror som eventuellt finns. Rädslan resulterar sedan i flera övervakningskameror som i sin tur skapar en än större rädsla.