Hur planerar man förtätning av städer där grönytor väljs ut för ny exploatering? Det är vad arbetet i huvudsak vill ha svar på. Städerna vill både expandera och integreras i ett urbant liv och samtidigt ha tillgång till mycket grönt. Det urbana står för den täta staden med sociala möten, kommunikationer och service etc. medans det gröna står för friytor, grönområden och grönska i städerna. Ronneby är en kommun likt många kommuner som har den här problematiken mellan urbanitet och natur. I Ronneby vill kommunen expandera och locka fler invånare. Invånarna som flyttar till staden vill främst bosätta sig i Ronnebys centralort nära beläget både det urbana från centrum och attraktiva grönytor. Kommunen har i sin översiktsplan märkt ut områden för nyexploatering och bland annat angett ett centralt beläget grönområde som ska utredas för ny bostadsbebyggelse. För att visa hur ett område kan exploateras i ett grönområde har detta utredningsområde valts ut till att utformas och ge ett planförslag. Problemställningarna handlar om hur forskare i allmänhet ser på förhållningen och utformningen mellan det urbana och det gröna, samt vilka förutsättningar planområdet i Ronneby har för att förena dessa. För att lösa problemställningarna har tre olika teoretiker valts ut som alla lägger sin fokus på bebyggelse och grönplanering. Dessa har analyserats och summerats för att sålla ut det som anses viktigast vid utformningen. För platsens förutsättningar har kriterier valts ut från teoretikerna att särskilt observera, samt övriga hjälpmedel med kartor, inventeringar och skriftliga material om platsen. Teoretikerna/författarna är Per G Berg, Kjell Forshed och Alexander Ståhle. Forshed anser att det visst går att planera på grönområden. Många blir upprörda och protesterar mot detta. Det viktiga är rumsbildningar och anpassning till platsen och skalan likt trädgårdsstaden som anses vara ett föredömligt alternativ. Ståhle fokuserar på hur grönområden ska planeras i staden så att de upplevs mer och är tillgängliga även om städerna är täta. Han anser att det viktiga är stadsstrukturen, dvs. hur tillgängligheten till friytorna styrs av friytornas och gatornas struktur som har den avgörande betydelsen. Per G Berg väljer att lägga fokus på hur människan kan bruka och ta vara på naturen i städerna utan att vara beroende av omlandet. Samtidigt talar han om människans behov av biologisk anpassning. Vilket kallas KASAM-känsla av sammanhang som har stor betydelse för människans hälsa. Där naturkontakten är en viktig grund för detta.