Bakgrund: Isolering är en vårdform som antingen skyddar en infektionskänslig person eller förhindrar spridning av en smitta från en patient till en annan. Isolering kan orsaka ett lidande i form av psykisk påfrestning hos patienten. Orsaken till lidandet är främst bristen på information angående isolering. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vårdas på en isoleringssal ur ett patientperspektiv. Metod: En litteraturstudie av åtta granskade kvalitativa artiklar. Innehållsanalysen är gjord enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: I resultatet identifierades tre kategorier; Patientens upplevelse av säkerheten, upplevelsen av vårdmiljön i de dagliga rutinerna samt patientens upplevelser av kommunikation. Studien visar att bristen på kommunikation med anhöriga och vårdpersonal är en stor negativ faktor för patienten, som upplever att vårdpersonalen inte tar sig tillräckligt med tid för att ge patienten den information de upplever sig behöva. Tiden i isoleringen upplevs passera långsamt och vara tråkig om det saknas tillgång till någon form av sysselsättning. Tiden upplevs passera snabbare om patienterna har tillgång till teve, telefon och Internet och har då större möjlighet att följa med i vad som händer utanför rummet när de kan kommunicera med sina närstående. Slutsats: De vanligaste upplevelserna av isoleringsvård är negativa; för lite kontakt med personal och anhöriga, för få möjligheter till tidsfördriv men även brist på information om vad isoleringsvård innebär. Isoleringsvården kan dock göras mindre negativ med mer besök, möjligheter till sysselsättning samt mer information från personalen.