Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur och varför personalen på en institution som drivs av Statens institutionsstyrelse, bemöter ungdomar olika utifrån kön och vilka faktorer som spelar in i dessa skillnader. Vidare så ville jag även fördjupa mig i hur reflektion som verktyg kan användas till ett ökat lärande och utveckling hos personalen. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta anställda har genomförts samt ett observationstillfälle på vardera avdelningen. För att tolka resultaten har en hermeneutisk ansats använts. Resultatet visar på att personalen bemöter ungdomarna olika beroende på kön och vilken avdelning personalen arbetar på. Det finns gamla föreställningar och förhållningssätt som skapar skillnader i bemötandet av ungdomarna och också en medvetenhet kring dessa. Att använda reflektion som ett verktyg för lärande och utveckling är effektivt men kräver struktur, nyskapande och en tydlighet från ledningshåll. Lärandet och förändringen finns också att finna i interaktionen mellan personal och ungdomar.