Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demensformen i västvärlden. Många närstående vill så långt som möjligt under sjukdomsförloppet vårda sin partner i hemmet. De anser sig själv vara den som bäst utför vården då de känner till de unika behoven hos sin partner. I takt med sjukdomens progredierande förlopp ökar partnerns behov av stöd från den närstående. Detta leder till en ökad fysisk och psykisk belastning hos den närstående. Syfte: Syftet är att belysa närståendes upplevelser av att vårda sin partner med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: Litteraturstudie utförd med kvalitativ metod. Analys utförd med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I föreliggande studies resultat framkommer det att vårdgivande närstående upplevde det som deras plikt att sköta partnern med Alzheimers sjukdom i hemmet. Hjälp från utomstående var inget alternativ eftersom de närstående ansåg sig var den enda som kunde skänka total trygghet. I takt med sjukdomens progredierande förlopp ökade ovissheten inför framtiden. Ovissheten inför framtiden ledde till tvivel inför fortsatt vård i hemmet. Slutsats: Mer kvalitativ forskning föreslås inom berört område. Detta för att ge ökad insikt i hur närstående upplever vardagen som vårdgivare i hemmet. Genom detta kan en bättre förståelse uppnås för de närstående som vårdar sin partner med Alzheimers sjukdom i hemmet.