Bakgrund: Årligen ådrar sig cirka 18 000 personer i Sverige en höftfraktur. Hos personer som genomgått en höftfraktur är dödligheten ökad jämfört med den övriga befolkningen. Sjuksköterskans fokus bör inte endast vara på akutfas utan även rehabilitering och prevention. För personer som genomgått en höftfraktur innebär det en svår livssituation med medföljande konsekvenser. Trots omfattande forskning inom höftfraktur finns det lite kunskap om patienternas personliga upplevelse. Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre personers upplevelser av sin livsvärld efter en höftfraktur inom ett år efter utskrivning från sjukhus. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats, inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Litteraturstudien baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar fysiska och psykiska förändringar samt negativ påverkan av det sociala livet. Det framkom bland annat att personerna saknade tillräckligt med fysisk och psykisk stöd från sjukvården. Trots att de fick fysisk och psykisk stöd upplevdes brister angående det psykiska måendet. Personerna höll sig i hemmet eftersom de upplevde hinder av att komma ut, vilket resulterade i brist på sociala interaktioner. Slutsats: Personer som genomgått en höftfraktur upplevde märkbara förändringar i sin livsvärld. Det sociala livet blev begränsat. Upplevelsen av fysiska begränsningar och hinder i vardagen till följd av smärta, orkeslöshet, rädsla av att ramla igen och svårigheter med förflyttningar ledde till nedstämdhet och uppgivenhet inför framtiden.