Fokus i detta arbete har varit att redogöra för olika aktörs medverkan i planprocessen samt utrymmet att påverka markanvändningen och den slutgiltiga bebyggda miljön i förhållande till ursprunglig vision från initiativtagaren. Vidare har kommunens möjligheter att med PBL:s regelverk inverka på och styra planprocessen samt länsstyrelsens och andra överordnande myndigheters roll studerats. Undersökningen har genomförts genom fallstudie av tre stadsomvandlingsprojekt av konfliktfylld karaktär i Linköping, Västervik och Göteborg. Med en teoretisk utgångspunkt i plankontroverser (konflikter som inte förutsätter en lösning) samt dessas uppkomst, utveckling och avslutning har planprocessens komplexitet och utrymmet för medborgarmedverkan och reellt inflytande benats ut. På så vis har orsaksförklarande faktorer till att plankontroverser uppstår, hur de kommit till uttryck och hur de påverkar det slutgiltiga resultatet och genomförandet belysts. Sammantaget går det att dra slutsatsen att plankontroverser är svåra att undvika i sin helhet. Kontroversernas huvudfrågor har i de studerade fallen kantats av bland annat värderingar och viljeyttringar utifrån olika aktörers preferenser, intressen och bakomliggande motiv. Framförda argument har därmed i viss utsträckning saknat legitimitet från såväl motståndarna som förespråkarna till planförslagen. Att plankontroverser är svåra att undvika är dock inte synonymt med att dessa inte kan hanteras och mildras även om konsensus inte alltid kan nås. Detta förefaller enligt genomförd studie i hög grad vara en fråga om behov av nya forum och arenor för att hantera det ökade inslaget av privata aktörers initiativtagande och samtidigt kunna säkerställa ett reellt medborgarinflytande. Men som teorin och empirin visar är det dessutom en fråga om legitimitet kontra effektivitet i planprocessen och olika samhällsgruppers resurser och möjligheter att delta aktivt i planprocessen. Som det studerade underlaget tyder har omvärldsförändringar lett till ökade möjligheter till delaktighet och deltagande utöver det medborgardeltagande som erbjuds inom ramen för den representativa demokratin. Dock med högre krav på den enskilda individens förmåga att kartlägga, förstå och hitta rätt medel för ett reellt inflytande. Planprocessens komplexitet är således uppenbar och att samtliga studerade fall berört riksintressen som huvudargument visar på behovet av ökad dialog med berörda överordnande myndigheter i fråga om de värden olika intressen präglas av och som åligger myndigheterna att bevaka. Ambitionen är att denna uppsats ska bidra till en ökad förstålse för de bakomliggande mekanismer som bidrar till plankontroverser samt möjligheterna att undvika låsta positioner. Syftet har inte varit särskilja rätt och fel i fråga om olika aktörers agerande i planprocessen. Ambitionen har således varit att visa på olika sätt att hantera intressekonflikter i syfte att främja planprocessen, möjligheterna till genomförande av planförslag och olika aktörers möjligheter att delta och integrera inom ramen den representativa demokratin och planprocessen.