Bakgrund: Att förlora en anhörig är något av det värsta som kan hända. Om dödsfallet är oväntat finns det ingen tid att förbereda sig. Då blir oftast reaktionerna kraftigare än vid väntade dödsfall. Om även det sociala nätverket försvinner, upphör en del utav tryggheten i vardagen. Här har vårdpersonalen en viktig uppgift i att stötta de anhöriga. För att detta ska ske så bra så möjligt, behövs förståelse för vilka krisreaktioner som kan uppkomma hos anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas reaktioner vid oväntade dödsfall. Metod: Litteraturstudie som är baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysmetod: Manifest innehållsanalys. Resultat och Diskussion: Resultatet är indelat i nio kategorier: olika reaktioner, känslan av att förlora kontrollen, sorg och smärta, förnekelse, frågande, skuldbelägga, känna sig ensam, dra sig undan och jobbigt med osäkerhet. Omständigheterna runt dödsfallet kunde påverka anhörigas reaktioner. Om den avlidne var yngre, ställdes ofta frågan varför ett så ungt liv tvunget skulle avslutas. I några fall tog de anhöriga själva på sig skulden för dödsfallet, men ibland riktades denna skuld mot andra i stället, exempelvis vårdpersonalen. Efter dödsfallet kände de anhöriga sig ofta ensamma vilket ibland ledde till att de drog sig undan. I de fall då den anhörige var på plats när dödsfallet inträffade upplevdes osäkerhet när de kastades mellan hopp och förtvivlan innan dödsfallet var fastställt.