Kritik riktas till översiktsplanen som vägledande riktlinje för den vidare detaljplaneringen i kommuner. Det handlar om att översiktsplanen inte anses leva upp till dess lagstiftade syfte, som ett verktyg för politiskt och långsiktigt strategiska beslut om mark-och vattenanvändning samt bebyggelseutveckling. Är därmed översiktsplanen överflödig eftersom den inte anses leva upp till dess syfte? Vid ifrågasättandet av översiktsplanens relevans som riktlinje studeras detaljplaners faktiska användning av översiktsplanens riktlinjer. Detta för att utse om eventuella avvikelser görs i detaljplanen ur översiktsplanen. Kommunerna har rättighet att göra avvikelser ur översiktsplanen eftersom den inte är bindande utan snarare vägledande. Det som är en intressant fråga för studien är vilka argument som förs kring valen av avvikelser om de görs. För att undersöka hur planarbetet ser ut i Sverige studeras sex olika kommuner vad gäller storlek och geografiskt läge. Tyder kommunernas planer på att avvikelser görs och att därmed lagstiftningens syfte inte efterlevs? Kan dagens planering komma att handla om ett sätt för kommuner att endast legitimera deras verksamheter – ett arbete som endast görs för att följa lagen? Frågorna är oändliga och uppsatsen mynnar ut i ännu fler frågor att forska vidare på. Inom planeringen finns det de som påstår att det rationella planeringstänket lever kvar i dagens planering, samtidigt hävdar andra att vi är på väg att ett annat håll. Det som ifrågasätter hur kommunernas resultat angående avvikelser i detaljplaner ur översiktsplaner är hur synen på planernas roll ser ut. Är översiktsplanen så vägledande att den fungerar som ett stöd i fortsatt planering; att de används som ett styrande och beslutsavgörande verktyg? Förståelsen för hur den rationella planeringen har påverkat planeringen kan ge oss en djupare förståelse för hur planarbetet idag går till. Analysen och slutsatsen säger mycket om det förväntade resultatet, hur förväntningarna ser ut på kommuners och statens roll samt hur översiktsplanen används som ett tidseffektiviserande verktyg snarare än en vägledning. Därmed tenderar planen att snarare vara en ”överdriftsplan” eftersom den används på fel sätt, åtminstone fel vad gäller lagstiftningens syfte. Med fel sätt menas att den inte anses användas som vägledande tillräckligt eftersom resultatet visar att översiktsplanen tenderar att göras för vag i dess riktlinjer och mål.