Detta arbete syftar till att studera hur den fysiska miljön kan stärka stadslivet i staden genom att koppla ihop två handelsområden med olika karaktär. Under andra halvan av 1900-talet har lokalisering av handel mer och mer fokuserats till lägen utanför stadens centrum på grund av bilsamhällets framväxt samt tillgången och priset på mark. Handelns lokaler har dessutom vuxit och blivit allt större och mer ytkrävande, något som det sällan finns plats för i centrala lägen. Den flytt av handeln som skett under senare årtionden har påverkat stadslivet och påverkan blir mer synlig i mindre städer med mindre befolkningsunderlag. För att attrahera boende, näringsliv och besökare är det av vikt att staden är attraktiv sett till flera olika aspekter. En viktig del är att ha en levande stad med människor som rör sig och uppehåller sig i de offentliga rummen. Utvecklingen med handel i mer externa lägen har påverkat städernas centrum och det har i vissa fall resulterat i tomma butikslokaler centralt. Begreppet stadsliv grundar sig på den mänskliga rörelsen i stadens rum. Rörelserna varierar och ger upphov till sociala aktiviteter, rekreation men även nödvändiga transporter. Att människor tycker om att vistas i de offentliga rummen bygger till stor del på att vi tycker om att betrakta samt bli betraktade, men även på en känsla av att vara en del av samhället, att tillhöra något. För att en plats ska vara attraktiv och uppskattas behöver den vara komfortabel, ge avslappning samt generera både passivt men även aktivt deltagande. Hur stadens rum upplevs varierar beroende på vem man frågar men att sitta i solen en varm vårdag är lika viktigt som att kunna sitta i skuggan en het sommardag. För handeln är möjligheten till flöden det viktigaste vid lokalisering. Flödet gäller både varor och kunder och sett till historien har transportleder alltid varit viktiga för handelns överlevnad. Idag uppstår ibland en kamp mellan stadskärnans ofta småskaliga handel och ytterområdenas mer storskaliga handel. Som en följd av detta påverkas stadslivet då de större handelsområdena i första hand planeras för bilburna kunder. Att dessa områden ofta bara innehåller en funktion påverkar också möjligheterna till stadsliv. Samtidigt behöver staden som helhet underlag i form av människor för att vara attraktiv och levande. För att studera möjligheten att koppla samman stadskärnan med ett centrumnära handelsområde har Sandviken valts som fallstudie. Sandviken är en mindre svensk stad där ett större handelsområde har etablerats ca 500 meter från stadskärnans mitt. Handelsområdet är genom sitt läge tillgängligt för många och genom sitt utbud, med livsmedelsbutiker, viktigt för boende i staden. Sandviken brottas även med en problematik i stadskärnan där allt fler butikslokaler står tomma och att stadskärnans handel tappar i attraktionskraft. Att behålla och stärka underlaget till handeln är viktigt för Sandvikens framtida utveckling, både för att attrahera människor men även för att attrahera verksamheter. Arbetet grundar sig på observation av centrala Sandviken vid flertalet tillfällen. Fallstudiens område har analyserats utifrån dels en perceptuell analysmetod av Kevin Lynch, där staden som en mental karta målas upp för att analysera hur stadens miljöer upplevs. Området har även analyserats utifrån en funktionell analys baserad på Jan Gehls metod kring den fysiska utformningen och människans behov i det offentliga rummet, där man utifrån en checklista med tolv kriterier analyserar en plats för att se vad som redan finns och vad som saknas för att attrahera människor och stimulera stadsliv. Utifrån analysen har resultat med skillnader, kvaliteter samt brister inom området tagits fram för att identifiera hur stadsliv och handel kan stimuleras genom den fysiska utformningen. Förslagets utgångspunkt är att binda ihop stadskärnan med handelsområdet för att få synergieffekter mellan stadsliv och handel. För det flöde av bilburna kunder som redan besöker handelsområdet skapas förutsättningar och incitament att besöka stadskärnan utan att flytta bilen. Detsamma gäller omvänt för stadskärnans besökare. Förslaget är utformat som dels övergripande strategier som även kan användas i andra städer med liknande problematik, dels genom förslag på åtgärder i den fysiska miljön. Strategierna som tagits fram handlar om att attrahera boende och besöksverksamheter för att skapa ett underlag av människor, främja rörelse i långsamt tempo genom att prioritera gående och cyklister, utveckla rum, stråk och mötesplatser för att göra stadens rum attraktivare samt ta till vara på kvaliteter som redan finns i de offentliga rummen. I förslaget har dessa strategier omvandlats till konkreta åtgärder i den befintliga stadsmiljön. Att stimulera stadslivet och handeln genom att få fler människor i rörelse betyder inte att alla platser ska se likadana ut med samma innehåll och karaktär. Det handlar om att skapa fysiska miljöer i staden utifrån olika aktiviteter, behov och värden så att helhet ger en attraktivare och mer levande stad att vistas i.