Bakgrund: Barn och ungdomar med diabetes ökar av okänd anledning runt om i världen. När barn drabbas av en kronisk sjukdom ligger stort ansvar på föräldrarna och hur de sköter hanteringen av sitt barns sjukdom. Diabetes typ 1 kräver ofta livsstilsförändringar som drabbar hela familjen och där föräldrarna är dem som ska få vardagen att fungera. Syfte: Syftet med studien var att belysa föräldrars upplevelser av att leva tillsammans med ett barn som har diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes, där sammanlagt åtta kvalitativa artiklar låg till grund för resultatet och som analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Föräldrar upplever oro när deras barn har diabetes typ 1. Oron uttrycks i olika sammanhang såväl i det dagliga livet som skolsituationer och för barnets framtid. Föräldrar upplever behov av stöd från både sjukvård och andra föräldrar i en liknande situation som betydande. Resultatet visar också hur föräldrar upplever att uppgifterna kopplade till barnets diabetes blir lättare med tiden. Diabeteshanteringen visar sig med tiden bli till en rutin i familjens vardag. Slutsats: Föräldrar visar sig vara mer oroliga för barn som har diabetes än vad de var för syskon som inte hade sjukdomen. Oro var studiens huvudresultat och upplevdes hela tiden finnas med även om föräldrarna utvecklade fungerande copingstrategier till att hantera sjukdomen och genom nya rutiner få ett fungerande familjeliv. Vidare forskning behövs för att belysa mer om hur föräldrar upplever och hanterar livet med ett barn som har diabetes, samt skulle det vara intressant att belysa hur syskon upplever de livsstilsförändringar de behöver ta del av när deras syster eller bror har diabetes.