Bakgrund: Hur döende har vårdats har sett olika ut genom historien. Allt från vård i hemmet till vård på hospicesjukhus. Det är viktigt att bemöta den döende på ett sådant sätt så att dennes sista tid blir så god som möjligt. Detta kan vara svårt med tanke på hur mycket känslor som dinns med i mötet med patienten i livets slutskede och vårdaren. Syftet med denna studie var att belysa detta möte. Metoden författarna valde var att analysera sju kvalitativa artiklar som alla, på något sätt, handlade om den palliativa vården. Artiklarna analyserades utifrån Polit och Hunglers metod. Som omvårdnadsteori har författarna valt Jean Watson. Resultat: Det är mycket känslor involverat när en patient får veta att han/hon är döende. Oftast går patienten igenom olika känslostadier med bland annat förnekande, ilska och rädsla innan patienten kommer till ett accepterande. Under denna period kan det vara svårt att vara vårdare till dessa patienter. De vårdare som läst på och arbetat med den palliativa vården har lättare för att ta itu med de problem som uppstår. Det är viktigt att som vårdare vara ärlig och våga beröra patienten. Vårdaren måste se till hela patienten. Tid var en bristvara för vårdaren. Slutsats: Vårdaren kan förbereda sig genom att vara påläst inom ämnet. Mer litteratur borde finnas lättillgänglig på arbetsplatserna. Mer tid måste finnas för att läsa litteratur och för att vårda den palliativa patienten. Erfarenhet är inte en garanti för ett bra bemötande.