Bakgrund: Sjuksköterskans uppgift är att vårda hela människan därför borde sexualitet vara en aspekt i omvårdnadsarbetet. Trots detta upplever sexologen Bergström-Walan att sexualitet ofta negligeras i vården. När patienten inte känner sig sedd kan det leda till ett vårdlidande för patienten, kommunikation är därför viktigt i vården. Det finns olika verktyg framtagna för att uppmärksamma patientens sexualitet både i form av VIPS-modellen och PLISSIT-modellen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan bedriver och upplever samtalet om sexuella problem såväl i sluten som i öppen vård. Metod: Studien är gjord med en mixad metod där både kvantitativ och kvalitativ ansats använts. Den kvalitativa delen har analyserats enligt Graneheim och Lundmans metod för innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier som påverkar sjuksköterskans upplevelser av samtalet kring sexualitet framkom från innehållsanalysen: Sexualitet en del av människan, Tidsbrist och hög arbetsbelastning, Brist på kunskap, Ålder och kön och Ovisst vems initiativet är. Den kvantitativa delen presenteras i en sammanställning av sjuksköterskans upplevelser. Slutsats: Sjuksköterskan åsidosätter av olika anledningar frågor kring sexualitet, en förklaring till detta kan vara bristande kunskaper inom ämnet varför denna fråga borde tas upp under utbildningen. Bättre rutiner skulle kunna vara en hjälp för sjuksköterskan att lättare samtala med patienten om sexualitet.