Den som har en kronisk sjukdom är beroende av andra människor för att kunna hantera det dagliga livet. Genom sundare livsstil med tobaksavvänjning, motion och bättre mat, kan en del kroniska sjukdomar förebyggas och lindras. För att stödja patienter ges patientundervisning i olika former. Med utgångspunkt i ett livsvärldsperspektiv utgör patientens skildring av sin vardag grunden för vården. Syftet var att genom en litteraturstudie belysa hur personer med kronisk sjukdom upplevde patientundervisning. Studien var en litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar. Innehållsanalys genomfördes enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultatet utgjordes av tre kategorier: Behov av stöd, vikten av förtroende och flera olika kunskapsbehov. Personer med kronisk sjukdom behövde stöd i form av hjälp med att prioritera vad som var viktigast i början av sjukdomen, stöd i grupp och en enkel väg till vården. Dåligt bemötande, olika svar på samma fråga och uteblivna svar från läkaren som förväntades ge svar på symtom, diagnos och behandling minskade förtroendet och tillit. Hur informationen gavs var av stort värde för trovärdigheten. Mer kunskap och information efterfrågades. Enkel och personlig undervisning var viktig i början. Vid förändring av den kroniska sjukdomen uppstod behov av individuell förklaring till symtomen, vilka åtgärder som kunde sättas in och hur det påverkade den kroniskt sjukes dagliga liv. Vid ett livsvärldsperspektiv, som innebär att patientens skildring av sin vardag utgör grunden, blir vården enklare och mer fokuserat på patientens egna upplevelser om vad som underlättar det dagliga livet med en eller flera kroniska sjukdomar.