Språket har viktiga funktioner för hur en kommunikation kan ske, vilket vidare kan ha betydelse för omvårdnaden. Språket gör det möjligt för människan att kommunicera med andra individer och att utbyta tankegångar, synpunkter, känslor och attityder. Språket gör det även möjligt för patienterna och vårdpersonal att skapa en relation. Det verbala språket är viktigt för att människor ska kunna förmedla information till varandra. Ett gemensamt språk är en förutsättning för att en god kommunikation skapas inom omvårdnadsarbetet mellan patienterna och vårdpersonal. Språket kan likaså vara ett hinder för en god kommunikation och en god omvårdnad. Syftet med studien var att belysa det verbala språkets betydelse för patienternas omvårdnad från ett patientperspektiv. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats där tretton artiklar analyserats med Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. I resultatet framgår att patienterna upplevde en ökad trygghet när de kunde kommunicera på sitt egna språk. Även tolken bidrog till en ökad trygghet när den behövdes i kommunikationen mellan patienterna och vårdpersonalen. Patienterna kunde även uppleva en osäkerhet och rädsla när de inte kunde förstå eller göra sig förstådda i kommunikationen med vårdpersonalen. Tolken kunde dock även bidra till att patienterna upplevde sig osäkra i kommunikationen. Patienterna upplevde sig inte kunna veta och förstå vad som händer runt omkring dem, vilket kunde leda till att ett utanförskap och en ensamhet upplevdes av patienterna när de inte kunde kommunicera verbalt med personer i deras vårdmiljö. Omvårdnaden verkar bli av bättre kvalité när patienterna och vårdpersonal talar samma språk i jämförelse med när patienterna och vårdpersonal inte talar samma språk. Likaså verkar omvårdnaden bli bristande när språket orsakar ett hinder i kommunikationen.