Bakgrund: Var femte person i Sverige lider av långvarig smärta. Smärtan räknas som långvarig när den pågått i minst tre månader. Långvarig smärta är en individuell upplevelse som inte går att mäta tillförlitligt. Det kan vara svårt för omgivningen att bemöta och förstå människor med långvarig smärta, då kliniska tecken på smärta ofta saknas. Syfte: Syftet med studien var att belysa människors upplevelser av att leva med långvarig smärta, sett ur ett livsvärldsperspektiv. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ litteraturstudie och baserades på elva vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades enligt Graneheim och Lundmans modell. Resultat: Långvarig smärta påverkade människors livsvärld på flera olika sätt. Människor med långvarig smärta upplevde en bristande förståelse från omgivningen då smärtan inte alltid syntes utanpå individen. Smärtan gjorde att de kände sig begränsade både fysiskt, socialt, i arbetet och vardagen. De upplevde att de fick anpassa sitt liv efter smärtan. Smärtan medförde känslor som nedstämdhet, oro, ensamhet och uppgivenhet etc. En del upplevde att de hade lärt sig att kontrollera smärtan genom att lyssna på kroppen, medan andra inte kunde kontrollera den och förnekade istället sin kropp. Slutsats: Långvarig smärta är inget som uppträder ensamt utan åtföljs av andra symptom och inskränkningar i det dagliga livet. För att förstå människor med långvarig smärta fodras ett livsvärldsperspektiv, där varje individs unikhet sätts i fokus.