Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka vad forskningen säger om trygghet i den fysiska miljön. Vidare är syftet att undersöka hur Stockholms stad förhåller sig till denna forskning genom sina två ansökningar till Boverket om stöd för trygghetsprojekt. Arbetet har utgått från två teoretiska perspektiv - social brottsprevention och situationell brottsprevention. Undersökningen har skett genom metoden kvalitativ innehållsanalys, som använts för att analysera de två ansökningarna “Trygg i Trekantsparken” och “Trygga samband över Järvafältet”. Resultatet visar att forskningen om trygghet i den fysiska miljön är nyanserad. Forskare som förespråkar det sociala brottspreventiva perspektivet menar att faktorer som makt, ojämlikhet och stadsdelens socioekonomiska betydelse ligger bakom problemet med otrygghet i den fysiska miljön. Forskare som förespråkar det situationella brottspreventiva perspektivet anser generellt att otrygghet kan kopplas till en viss plats eller fysisk miljö. Resultatet visar även att Stockholms stad - genom sina två ansökningar till Boverket - till största delen förhåller sig till det situationella perspektivet i forskningen. Men det går inte att utesluta att staden till nästan lika stor del förhåller sig oklart till de två perspektiven. Det bör dock påpekas att empirin varit begränsad och att det därför inte går att dra för generella slutsatser. Detta arbete får ses som en pilotstudie, som kan tjäna underlag till ett större arbete med flera fall och ett större empiriskt material.