I uppsatsen behandlas hur offentliga platser kan ge olika förutsättningar till användning beroende av deras fysiska utformning och i vilket sammanhang de återfinns i. Genom litteraturstudier av Sitte, Jacobs, Hall, Gehl, Whyte, Hillier, Marcus, Madanipour och Bell et al. undersöks några teorier inom områdena stadsplanering, miljöpsykologi och Space syntax. Av dessa framkommer att de faktorer som främst påverkar är; upplevelsen av platsbildning, skalnivåns påverkan av upplevd aktivitetsnivå, platsens integration i förhållande till övriga platser i staden och till omgivande kvarter, upplevelse av trygghet och kontroll, samt möjligheten till frivilliga och sociala aktiviteter. Platsens territoriella tydlighet har betydelse för hur olika målgrupper kan använda sig av den, men också för hur hierarkin mellan olika användningsområden blir. Torghandel förändrar temporärt integrationsvärdena i en stadsstruktur eftersom siktlinjer och framkomlighet förändras. I uppsatsen konstateras att Space syntax är en användbar analysmetod för att mäta integrationsvärden, dessa ger information om vilka de rumsliga förutsättningarna för rörelse är till platsen från dess omgivning. Space syntax har som analysmetod vissa svagheter då bl.a. hänsyn till avstånd i meter inte tas, vilket gör systemet okänsligt för skala och kan innebära att analysen fokuserar på bilisternas rörelser. Systemet är dessutom väldigt känsligt för hur avgränsningen görs. Ett förslag till metod för hänsynstagande till faktiska avstånd i en Space syntax analys presenteras. Det konstateras vidare att Jacobs principer för vad som genererar mångfald, social övervakning och upplevelse av trygghet är förenliga med Hilliers teori om Space syntax. Sittes teori om slutenhet och betydelsen av en tydlig platsbildning är förenligt med miljöpsykologins förklaringar till vår upplevelse av omgivningen. Hilliers och Sittes teorier är däremot motstående. Space syntax förespråkar obrutna siktlinjer för högre integrationsvärden. Sitte förespråkar brutna siktlinjer för en ökad slutenhet och en tydligare upplevelse av platsbildning. I uppsatsen diskuteras hur dessa två ansatser är ytterligheter i varsin ände av rumsspektrat. Det konstateras att en balans och medvetenhet om båda sidor behövs vid planering av offentliga miljöer, och att ytterligheterna för sig inte är eftersträvansvärda. På varje plats bör man enligt uppsatsens slutsatser eftersträva att optimera de olika faktorerna utifrån platsens förutsättningar. En kvalitetsanalys på olika skalnivåer presenteras där redovisade faktorer listas.