Denna uppsats har som syfte att dels undersöka människors upplevelser av otrygghet i offentliga parker och dels undersöka vilka fysiska åtgärder som medborgarna upplever ökar trygghetskänslan. Men även att undersöka om, och i så fall vilka, fysiska åtgärder som presenteras i kommunala parkprogram. Utifrån arbetets forskningsöversikt presenteras de teoretiska perspektiven, upplevelsen av otrygghet och den offentliga parken. Genom de teoretiska perspektiven förstår man vad en plats är och hur människor upplever otrygghet. De visar att våra egna erfarenheter, visioner och förutfattade meningar påverkar användningen av platsen. De visar även att det inte finns en entydig koppling mellan rädsla och brott. Det har i analysen av resultatet varit viktigt att förstå hur människor upplever en offentlig plats, vad som skapar trygghetskänslor på dessa platser. Arbetets empiri består av sex parkprogram som analyserats utifrån en innehållsanalys. Arbetets innehållsanalys visar att de valda parkprogrammen tar hänsyn till en bred målgrupp där visioner handlar om att skapa platser för alla grupper och människor. Insamlingen av data har skett genom en enkätundersökning där respondenterna fått svara på ett frågeformulär där bland annat parkens funktioner och trygghetsskapande åtgärder har lyfts fram. Resultatet av undersökningen visar att män och kvinnors syn på vad som är viktigt i en park ser olika ut och även vilka funktioner de helst ser i en park särskiljer sig. När det gäller känslan av otrygghet och vad de upplever som otryggt i en park är åsikterna mer lika. Undersökningen visar på många likheter mellan åtgärderna i kommunernas parkprogram och svaren från enkätundersökningen. Uppsatsen visar även att rädslan inte kan byggas bort helt då den varierar mellan individer. Det går dock att med fysiska åtgärder skapa förutsättningar för en ökad trygghetskänsla.